men jag menar
På fredag så tar hanna sina väskor återigen och styr stegen mot huvudstaden. En sak som känns så sjukt är att vi inte bott på samma ställe på över ett halvt år. Men ändå så känns det som att jag aldrig slutat kika in på vero, stämma träff på waynes eller fått en knack på dörren. Ett halv år går så fort, det går så fort att jag tyyyp blir åkrädd. Men jag menar varför inte lämna allt här hemma dra någon stans bo där några månader och sedan dra vidare på nästa äventyr. För pengar kommer alltid gå att tjäna nya, familjen kommer jämt finnas och de riktiga vännerna kommer man ändå aldrig att tappa kontakten med vart man än i världen befinner sig. Så egentligen vad har man att förlora?
Minnen kan man alltid plocka fram och skratta åt när man börjar sakna.
btw hannzor imorgon är troligtvis sista gången vi ses på 5månader
